I min familj är detta ett väl berömt spel...på gott och ont!
För ca 5 år sen fick någon av oss syskon detta i julklapp och ifrån början tyckte vi: vilken briljant idé! Vad intressant! Så här är beskrivningen:
De flesta människor pratar oftast om samma saker när de ses. Inget fel på det. Men vore det inte lite intressant att ibland utbyta mer personliga tankar med dina vänner ? Att få prata om dig själv, hur du är och hur du uppfattas till exempel? Orangino är ett spännande sätt att "pratspela" om hur vi ser varandra så att självkännedom blir spännande och roligt. På köpet kan era relationer fördjupas och dessutom lär du dig kanske något om det största mysteriet av alla. Dig själv. Du kan absolut förvänta dig något mer än av ett vanligt sällskapsspel!
Det är en bra beskrivning, och jag som tycker det är så kul att prata om personligheter, det passade mig perfekt. Det var spännande att höra om mina nära och kära hade samma uppfattning om mig som jag själv har.
I spelet tar man upp ett kort där det exempelvis står egoistisk, de brukar vara lite svårare ord än så som man först får diskutera innebörden av. Efter upplagt kort ska alla lägga ett hemligt kort där de står poäng 1 till 4, alltså hur pass egoistisk man tycker personen som tog kortet är...Oftast sker självfallet detta med en förklaring och kanske leds det vidare med en historia "Den där gången du gjorde så, förstod jag att..". DOCK, Kunde hela spelproceduren bli ett problem för många. Den andra gången vi spelade gick någon gråtandes ut ifrån rummet, missförstånd och känsliga punkter kan lätt nås. Sedan dess finns de ett flertal historier där det förekommit pinsam tystnad och bråk tråkigt nog tillsammans med Orangino.
Här om dagen fick jag detta spel i en kasse min syster hade rensat ut. Spelet har skickats ifrån par till par. Jag kan skratta gott åt det. STILL så gillar jag spelet mycket. Jag undrar vem som ska få smaka på det i framtiden när jag och Jonathan har hembjudning...Mohaha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar