onsdag 18 januari 2012

Just nu

Förlåt bloggen för jag gav upp dig. Fick inte tid att skriva när jag reste bort och sedan har jag inte haft någon lust. Bilder är enklare för mig att visa, här här kommer det vara mer uppdaterat.

Så får det bli så länge, Mycket kärlek/ Agnes

torsdag 8 december 2011

onsdag 30 november 2011

I morgon åker jag till Argentina, Buenos Aires. Det ska bli... Härligt med värme, Härligt att träffa min bror och härligt att vara på en plats jag tycker om och blir inspirerad av.

Men, ett stort men är att jag kommer saknar Jonathan väldigt mycket. Längre än så här kommer vi nog inte vara ifrån varandra... Det kommer bli jobbigt på flygplatsen när vi säger farväl, även fast jag vet att det väntar mycket trevligheter och trivsel efter en lång resa.

Det finns en speciell känsla jag kan få när det gäller sådant här. Jag fick den på mitt första jobb. Men någonstans jag alltid fick den var på dagis. Dagis som jag inte tyckte så mycket om. Det var en så oroligt otillfredsställande känsla jag hade av att : nu när jag blir lämnad här finns det verkligen ingen utväg för mig att få vara med den jag älskar, det kommer dröja flera timmar. Just då ville jag inget annat än att vara hemma med mamma i trygghet.

En gång när fröken kom och hämtade mig från rummet där man hänger av sig. Gick jag med henne men tittade bakåt hela tiden och såg när mamma började knyta sina skor och då sa jag: Snälla jag får bara krama mamma en gång till, Hon sa: Nähä du! Nu följer du med här!  Fy för, jag får fortfarande ont i magen när jag tänker på det.

Liknande känsla fick jag på mitt första jobb, jag kände mig instängd/bortlämnad för man måste verkligen vara där. Under dom timmarna finns det inte chans att få träffa eller vara med någon jag känner mig "lugn" med. Värken på dagis eller på mitt första jobb kände jag att jag fick vara mig själv. Det kanske låter flummigt och som en mognads grej. Nu när jag gräver djupare kanske det beror på att jag alltid haft mycket människor (Syskon) omkring mig som fått mig känna mig avslappnad och att jag får vara den jag är. Jag har oftast varit i större behov eller haft det lättare att ty mig till min familj än vänner.

Så när jag tänker på resan förväntansfullt och med stor glädje så får jag ändå den känslan i magen.
Rädsla av att inte kunna träffa Jonathan precis när jag vill och kunna vara där för honom alltid.

Dock så kommer jag vara med någon annan nära på resan, min bror Axel.  Efter en vecka kommer också min andra bror Nils och hans fru och barn som jag är väldigt nära. Det ska faktiskt bli väldigt kul. Känns redan skönare när jag har fått skriva av mig.

Under är foton ifrån min förra resa i B.A!

Far till Buenos Aires






 


                                                         



lördag 19 november 2011

Orangino

Känner ni till detta spel?
I min familj är detta ett väl berömt spel...på gott och ont!
För ca 5 år sen fick någon av oss syskon detta i julklapp och ifrån början tyckte vi: vilken briljant idé! Vad intressant! Så här är beskrivningen: 


De flesta människor pratar oftast om samma saker när de ses. Inget fel på det. Men vore det inte lite intressant att ibland utbyta mer personliga tankar med dina vänner ? Att få prata om dig själv, hur du är och hur du uppfattas till exempel? Orangino är ett spännande sätt att "pratspela" om hur vi ser varandra så att självkännedom blir spännande och roligt. På köpet kan era relationer fördjupas och dessutom lär du dig kanske något om det största mysteriet av alla. Dig själv. Du kan absolut förvänta dig något mer än av ett vanligt sällskapsspel!


Det är en bra beskrivning, och jag som tycker det är så kul att prata om personligheter, det passade mig perfekt. Det var spännande att höra om mina nära och kära hade samma uppfattning om mig som jag själv har.


I spelet tar man upp ett kort där det exempelvis står egoistisk, de brukar vara lite svårare ord än så som man först får diskutera innebörden av. Efter upplagt kort ska alla lägga ett hemligt kort där de står poäng 1 till 4, alltså hur pass egoistisk man tycker personen som tog kortet är...Oftast sker självfallet detta med en förklaring och kanske leds det vidare med en historia "Den där gången du gjorde så, förstod jag att..". DOCK, Kunde hela spelproceduren bli ett problem för många. Den andra gången vi spelade gick någon gråtandes ut ifrån rummet, missförstånd och känsliga punkter kan lätt nås. Sedan dess finns de ett flertal historier där det förekommit pinsam tystnad och bråk tråkigt nog tillsammans med Orangino.  


Här om dagen fick jag detta spel i en kasse min syster hade rensat ut. Spelet har skickats ifrån par till par. Jag kan skratta gott åt det. STILL så gillar jag spelet mycket. Jag undrar vem som ska få smaka på det i framtiden när jag och Jonathan har hembjudning...Mohaha.

måndag 14 november 2011